Barns rätt till andlighet - en del av barnkonventionen
Går det att skilja andligheten från barnets övriga behov och rättigheter? Fråntas barn idag ett språk för att bearbeta viktiga livsfrågor? Undanhåller vi begrepp och symboler för gränsöverskridande upplevelser och mötet med Gud? Berövas barn kunskap om ett centralt kulturarv?
Utökad information om evenemangetFN:s barnkonvention ska efter beslut i riksdagen inkorporeras i svensk lag och börjar gälla från 1 januari 2020. Barns rätt till andlig utveckling lyfts fram i konventionen. Sverige har på något sätt i sin iver att skilja staten från kyrkan skapat ett sekulärt samhällsskick där allt utom andlighet ingår. På detta vis lever Sverige inte upp till hela barnkonventionen och försummar barns rättigheter. I artikel 27 fastslås rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Att tillgodose dessa rättigheter ses i vårt land som en självklarhet – i vart fall när det gäller hälsovård och utbildning – och ingen politiker skulle komma på tanken att säga att det är ett område av privat karaktär. Beträffande den andliga utvecklingen däremot är situationen mer förvirrad. Till barns rätt hör heliga rum, riter, seder och bruk samt tillgång till skatten av berättelser. Vad är bra traditionsförmedling?
- Antje Jackelén, Ärkebiskop, Svenska kyrkan
- Lisa Tegby, Samtalsledare, Svenska kyrkan