Tuff situation för unga med diabetes – oroande framtid och dåligt psykosocialt stöd
De socioekonomiska konsekvenserna av typ 1-diabetes är långtgående. Ju tidigare insjuknande, desto större negativ effekt. Många unga efterfrågar psykosocialt stöd utan att få något – och tillgången till hjälpmedel varierar över landet. Hur ska situationen för unga med typ 1-diabetes förbättras?
Utökad information om evenemangetDe senaste åren har vården av patienter med typ 1-diabetes tagit stora kliv framåt. Nya tekniska hjälpmedel har introducerats liksom effektivare läkemedel. Men mer måste göras för att förbättra situationen för de barn och unga som drabbas, visar en ny hälsoekonomisk studie. Sjukdomen har långtgående negativ effekt på utbildning, sysselsättning och inkomst senare i livet, och störst är effekten bland barn som insjuknat tidigt. Att det behövs mera stöd framgår också av en enkät som ungdomsförbundet Ung Diabetes nyligen genomfört. Fyra av tio unga vuxna som lever med typ 1-diabetes behöver stöd av kurator eller psykolog för att hantera sin sjukdom, men får det inte. Statistik från Nationella Diabetesregistret visar dessutom att tillgången till tekniska hjälpmedel som kontinuerliga blodsockermätare varierar över landet. Under seminariet diskuteras vad som krävs för att patienter med typ 1-diabetes ska erbjudas en god och jämlik vård – där det psykosociala stödet ingår som en naturlig del.
- Frida Sundberg, överläkare Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, Nationella Diabetesteamet
- Ida Lindstén, rådsmedlem, Ung Diabetes
- Sofie Persson, doktor medicinsk vetenskap, forskare, Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi (IHE)
- Sara Hammar, psykolog, Psykologpartners
- Ingela Lavin, barndiabetessjuksköterska, Svensk förening för sjuksköterskor i diabetesvård
- Göran Hägglund, moderator
Miljödiplomerat