Är forskarnas ensamrätt till patent ett problem för svensk innovation?
Behovet av en klimatomställning ökar trycket ytterligare på akademin att leverera långsiktigt nyttiga lösningar i sin samverkan med företagen och det offentliga. Är det dags att slakta en helig svensk ko – lärarundantaget?
Utökad information om evenemangetLärarundantaget, som formulerades i svensk lag 1949, ger lärare vid universiteten första tjing att patentera uppfinningar som kan leda till innovation. Inom landstingen och näringslivet har arbetsgivaren den rätten. I tät samverkan mellan olika aktörer skapar det ofta låsningar som hindrar kraftfull svensk innovation, menar vissa. Har vi råd med sånt grus i maskineriet? Dags att se över lagen? Räcker det kanske med tydligare praxis kring forskares immaterialrättsliga villkor? Eller har vi snarare andra problem när det gäller svensk innovationskraft? Mer enhetlig tolkning av statsstödsreglerna, eller forskningsutlysningar som tar bättre hänsyn till näringslivets förmåga att skydda sina investeringar genom patent? Ingen räknar med att en enskild forskare kan lösa klimatutmaningen, och klart är att universiteten vill ta ett större ansvar. Men har akademin verktyg skarpa nog att ge forskarna det stöd och de incitament som krävs, för att akademin ska kunna bidra som alla förväntar sig?
- Peter Strömbäck, gd, PRV, Patent- och registreringsverket
- Ulrika Lindstrand, ordförande, Sveriges ingenjörer
- Christina Wainikka, policyexpert, Svenskt näringsliv
- Fredrik Hörstedt, vicerektor, Chalmers
- Fredrik Christensson, utbildningsutskottet, Riksdagen (c)
- Eva Krutmeijer, moderator