Varför används inte biobanksprov oftare för att förbättra folkhälsan?
Användande av biologiska prov och hälsodata är en förutsättning för att ta fram ny kunskap om orsaker till sjukdomar, nya screeningmetoder, och förbättrad diagnostik så att rätt individ får rätt behandling. Sverige har unika möjligheter för forskning inom detta område. Varför tillvaratas inte denna?
Utökad information om evenemangetSverige är ett föregångsland när det gäller att samla prov i biobanker, men används proverna för sjukvårdens utveckling och medicinsk forskning? Kombinationen av stora biobankssamlingar och svenska hälsodata skapar unika möjligheter för forskning. Idag är det otydligt hur information om och från prov och andra hälsodata kan kopplas samman för olika forskningsändamål, samt hur samtycke från provgivare på bästa vis kan inhämtas och hanteras. En diskussion om vinster, möjligheter och utmaningar för hur detta ska kunna ske samt hur kommunikation med patienter kring samtycke för forskningsstudier kan underlättas är nödvändig. Är de stora satsningarna inom Biobank Sverige, Genomics Medicine Sweden, Kvalitetsregisterorganisationerna och Vinnova-projektet ”Ett friskare Sverige genom bättre förutsättningar för forskning på biobanker och hälsodata” rätt väg framåt? Kan vi underlätta för klinisk forskning så att Sverige kan bibehålla sin framskjutna position med förbättrad folkhälsa som mål?
- Eva Tiensuu Janson, Professor, moderator, Uppsala Universitet
- Sonja Eaker Fält, Orförande beredningsgruppen, Biobank Sverige
- Karolina Antonov, Analyschef, Läkemedelsindustriföreningen
- Eskil Degsell, Närståenderepresentant, Svenska Hjärntumörföreningen
- Beata Ferencz, Närståenderepresentant, Riksförbundet sällsynta diagnoser
- Anders Lönnberg, Ordförande, Nationella samordningsgruppen för Life Sciences
- Beatrice Melin, Professor, Umeå Universitet