Fungerar samhällets skyddsnät även utanför hemmet – vem hjälper barn och unga med typ 1-diabetes

Barn och unga med typ 1-diabetes måste lita till vuxna i sin närhet när de är utanför föräldrahemmet. Klarar skolan att axla detta ansvar? Finns nödvändiga kunskaper och resurser? Och hur garanteras en säker diabetesvård för barn som är placerade i samhällsvård eller andra tillfälliga boenden?

Det finns cirka 8 160 personer under 18 år med typ 1-diabetes i registret SWEDIABKIDS. Dagtid befinner sig 90 procent av dessa i skolan där personalen ska ge barnen egenvårdsstöd, det vill säga hjälpa till med bland annat injektioner och blodsockerkontroller. Men trots olika regler och bestämmelser har 40 procent av barnen inte någon vuxen på skolan som är huvudansvarig för egenvården, enligt en tidigare kartläggning. En extra utsatt grupp är barn med diabetes som inte bor med sina föräldrar, utan är placerade i samhällsvård. Forskning visar att barn och unga som växer upp på HVB-hem har sämre fysisk och psykisk hälsa än genomsnittet. I kombination med diabetes blir dessa barn dubbelt sårbara, eftersom det krävs en god psykisk hälsa för att orka sköta den livshotande sjukdomen i vardagen. Hur säkrar vi stödet till barn och ungdomar med typ 1-diabetes under skoldagen och i boenden utanför föräldrahemmet? Omfattas även dessa barn av riktlinjerna för en god och säker diabetesvård?

Medverkande:

• Gun Forsander, läkare, docent, Svenska barnläkarföreningen
• Robin Åhrling, ordförande, Ung Diabetes
• Eva Nilsson Bågenholm, läkare, kvalitetsdirektör, Humana, ordf Vårdföretagarna
• Göran Hägglund, moderator

Kontaktperson 1:

Magnus Barkstedt, Market Access and Public Affairs Director, Novo Nordisk Skandinavia AB, 0705568200, mub@novonordisk.com

Tillgänglighet

Allergihänsyn

Miljödiplomerat

Förtäring

Nej

#hashtagg:

#Barnochunga, #barnshälsa, #boende, #diabetes, #skola