ADHD-diagnos, lång väg dit men vad händer sedan?

Vägen till en ADHD-diagnos kan vara lång och komplicerad. För att patienten ska få ett bättre mående krävs systematisk uppföljning där medicinska och psykosociala insatser utvärderas och vid behov justeras. Hur får vi en fungerande vårdkedja från utredning, diagnos, behandling till utvärdering?

Det talas idag mycket om vikten av sammanhållna vårdkedjor, både inom den somatiska och psykiatriska vården. För personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är kontinuitet av särskild betydelse. Hur kommer det sig då att så många patienter bär vittnesbörd om att utredning/diagnos, behandling och uppföljning inte hänger ihop? Hur säkerställer vi att de finansieringsmodeller som politikerna ansvarar för främjar kontinuitet och sammanhållna vårdkedjor? Hur kan vi följa upp ADHD-behandling på ett meningsfullt sätt? På senare tid har en rad olika privata alternativ dykt upp, såväl inom som utanför den offentligt finansierade hälso- och sjukvården. Ofta riktar sig dessa enbart mot en viss del av vårdkedjan, såsom utredning eller läkemedelsbehandling via t ex videokonsultation. Vilka konsekvenser innebär det för den enskilda patienten när vårdkedjan fragmenteras. Vilka parametrar ska användas i öppna jämförelser för optimal resursanvändning och största möjliga patientnytta?

Medverkande:

• Kerstin Evelius, utredare, tidigare nationell psykiatrisamordnare, Region Uppsala
• Lotta Borg Skoglund, överläkare psykiatri, Karolinska Institutet
• Annica Nilsson, intressepolitisk ombudsman, Riksförbundet Attention
• Kaisa Karro, ledamot SKL:s sjukvårdsdelegation, regionstyrelsens ordförande, Region Östergötland (S)
• Ulrika Jörgensen, riksdagsledamot, ersättare Socialutskottet, (M)
• Annsofie Thuresson, ledamot psykiatri-, habiliterings- och hjälpmedelsnämnden, Region Skåne (M)
• Nisha Besara, moderator

Kontaktperson 1:

Madeleine Andersson, Takeda

Tillgänglighet

Allergihänsyn

Miljödiplomerat

Förtäring

Nej

#hashtagg:

#adhd, #jämlikvård, #npf, #psykiskhälsa, #psykiskohälsa