Allt fler drabbas av och överlever en cancerdiagnos. Men vad händer sedan?
Långt ifrån alla cancerdrabbade får möjlighet till rehabilitering. Dagens cancerrehabilitering är varken jämlik, jämställd eller tillräcklig. Upplägget behöver revideras och utvecklas tillsammans med de cancerdrabbade. Rehabiliteringen behöver vara inkluderad i människans liv. Hur kan det gå till?
Utökad information om evenemangetIdag sker rehabiliteringen av cancerpatienter som en isolerad händelse i människans liv. En person som har blivit drabbad av cancer kommer troligen att behöva arbeta med rehabilitering under hela sitt resterande liv. Cancerrehabiliteringen behöver vara inkluderad i människans liv. Nya innovativa arbetssätt och modeller behöver utvecklas som sker i nya konstellationer av samverkan (hälso- och sjukvård, försäkringskassan, forskning, friskvård och beslutsfattare) och som inkluderar de cancerdrabbade i hela processen. Där även digitaliserade arbetssätt stödjer patienten i sin rehabiliteringsprocess. Seminariet inleds med ett antal perspektiv på cancerrehabilitering i Sverige. Därefter följer ett rundabordssamtal kring ämnet samt ett avslutande panelsamtal med politiska företrädare.
- Eva Hansen, generalsekreterare, Cancerrehabfonden
- Thomas Schneider, utvecklingschef, Bräcke diakoni
- Barbro Sjölander, ordförande, Nätverket mot gynekologisk cancer
- Roger Henriksson, professor i onkologi, Umeå universitet
- Anna-Lena Sunesson, verksamhetschef, Regionalt cancercentrum norr (RCC)
- Patrik Sundström, programansvarig för eHälsa, SKL
- Rachel de Basso, regionråd, (S) Region Jönköpings län
- Jonas Andersson, regionråd, (L) Region Västergötland