Frivillig dödshjälp - en läkarfråga eller en medborgarfråga?
Frivillig dödshjälp av vårdpersonal i livets absoluta slutskede är olaglig i Sverige. Döende patienters självbestämmande i Sverige är - i motsats till många andra länder - underordnade läkares gottfinnande och beslut. En växande opinion ser detta som en medborgarfråga snarare än som en läkarfråga.
Utökad information om evenemangetPatienters självbestämmande och integritet är hörnstenar i svensk sjukvård. Patienter har t ex full rätt att säga nej till livsuppehållande behandling men har inte rätt att kräva terminal sedering (medvetandesänkning) i livets slutskede. Vi har en gråzon i den palliativa vården där läkares gottfinnande avgör insatserna och inte patientens självbestämmande. Terminal sedering med utsättande av vätska och näring innebär de facto avkortande av livet men är tillåten trots att läkaren "med berått mod" åstadkommer att döden inträder snabbare än utan sådan sedering. Terminal sedering är enligt svensk lag inte att betrakta som dödshjälp men har likafullt betecknats som "slow euthanasia". I debatten om frivillig dödshjälp har existensen av denna gråzon i palliativ vård tagits som utgångspunkt för behovet av en utredning av patienters rättigheter och självbestämmande i livets absoluta slutskede.
- Niels Lynöe, Professor, Karolinska Institutet
- Juha Hänninen, Dr, Terhokoti hospice, Helsingfors
- Margareta Troein, Professor, Lunds universitet
- Staffan Bergström, Professor, RTVD
- Gunnar Hagberg, Överläkare, Moderator