Tillgänglighet för alla - Vårdens nya etiska princip?

I dagens vårddebatt förefaller otillgänglighet vara problemet, och tillgänglighet lösningen. Men om vi har begränsade resurser, kan alla få en mer tillgänglig vård utan att någon får stå tillbaka? Hur rimmar kraven på tillgänglighet med den etiska plattformen för prioriteringar?

Under senare år har diskussionen kring vårdens bristande resurser framförallt fokuserat på bristande tillgänglighet och i de flesta diskussioner kring dagens vård lyfts frågan kring hur tillgängligheten ska öka. Detta kan ge intryck av att tillgänglighet numera är det viktigaste vägledande värdet när det gäller att prioritera vårdens resurser. Men hur förhåller sig frågan om tillgänglighet till de etiska principer och riktlinjer för prioritering som riksdagen antog 1997 och som bland annat innebär att vård skall ges efter behovets storlek? En generell tillgänglighet för alla verkar innebära att det inte görs någon prioritering alls. Men bör vården vara tillgänglig för alla, när man så önskar, eller bör tillgängligheten se olika ut för olika grupper av medborgare eller patienter?

Medverkande:

• Lars Sandman, Föreståndare, Prioriteringscentrum, Linköpings universitet
• Jonas Andersson, Ordförande i hälso- och sjukvårdsstyrelsen, Västra Götalandsregionen
• Eva Arvidsson, Allmänmedicinare, Futurum, Region Jönköpings län
• Anna Nergårdh, Utredare, Samordnad utveckling för god och nära vård
• Christer Rosenberg, Omställningsledare med fokus på den nära vården, Landstinget i Blekinge
• Anna-Lena Sörenson, Tjänstgörande riksdagsledamot, Socialutskottet och statens medicin-etiska råd

Kontaktperson 1:

Eva Persson, Linköpings universitet, eva.persson@liu.se

Webb:

http://www.liu.se

Tillgänglighet

Teleslinga

Entré och lokal tillgänglig för rullstol

Toalett tillgänglig för rullstol

Allergihänsyn

Förtäring

Nej

#hashtagg:

Resursfördelning, Välfärd, Vård, Vård och omsorg