Hur vet vi att vi gör rätt när städerna ska utvecklas hållbart och jämlikt?
Vilka grunder finns det för vetenskaplighet inom stadsutveckling, och hur mycket av besluten styrs av andra kriterier? På 70-talet visste man vad som var rätt, idag gäller andra ideal, lika rätta. Finns det alternativ till generella mätetal, en platsspecifik metod att sätta upp mål att mäta mot?
Utökad information om evenemangetGöteborg och andra städer tar fram indikatorer, nyckeltal, facit för en hållbar stadsutveckling. Bygger indikatorerna på teorier, evidens, beprövad erfarenhet eller kanske en politisk vision? Vad innebär det egentligen att arbeta kunskapsbaserat och att utgå från evidens inom stadsutveckling? Är kontrollerade studier inom samhällsvetenskaplig forskning möjliga, går det att isolera för extern påverkan? Kan det vara lika viktigt att ha god kunskap och beprövad erfarenhet som att även känna till kunskapens och den beprövade erfarenhetens gränser? UN-habitats fem rekommendationer för stadsutveckling lyfts ofta fram som ett facit. Vilka problem vill man lösa med rekommendationerna och i vilken kontext gjordes forskningen som de grundas på? Kan samma facit gälla i hela världen, i små som megastora städer? Kan sociala analyser enligt göteborgsmodellerna för SKA, BKA och KKA grundade på lokal kunskap och beprövad erfarenhet där platsspecifika mål att mäta mot tas fram vara ett alternativ?
- Nooshi Dadgostar, ledamot, (V), Riksdagen
- Karin Pleijel, kommunalråd, (MP), Göteborgs Stad
- Jonas Ransgård, oppositionsråd, (M), Göteborgs Stad
- Björn Siesjö, stadsarkitekt, Göteborgs Stad
- Mie Svennberg, arkitekt, Göteborgs Stad
- Charlotta Levay, Lunds universitet
- Joakim Forsemalm, Docent, Fil Dr i Etnologi, Radar
- Ulrika Lundquist, arkitekt, Göteborgs Stad
- Lars Mogensen, moderator