Ska offentlig upphandling lösa problematiken kring arbetslöshet och sysselsättning?

Vad är för- och nackdelar med att ställa sysselsättningskrav i offentliga upphandlingar. Är det ens lämpligt med sysselsättningskrav och hur bör kraven i så fall utformas så att det inte påverkar konkurrensen negativt?

Sedan Direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling meddelades får en upphandlande myndighet ställa särskilda krav på hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa särskilda krav kan komma ifrån olika samhällspolitiska, miljömässiga eller sociala mål som det offentliga vill sträva efter att uppfylla, till exempel sysselsättningsrelaterad hänsyn. Andra länder inom EU har använt offentlig upphandling som ett verktyg för att stimulera arbetsmarknaden och öka sysselsättningsgraden. I Sverige har sådana krav dock inte använts i särskilt stor utsträckning. Detta beror förmodligen på att det framförts kritik mot användandet av denna typ av krav då det anses hämma konkurrensen, men också på grund av att de upphandlande myndigheterna inte riktigt vet hur de kan och bör använda sig av dessa villkor. Då det varje år upphandlas kontrakt för över 600 miljarder kronor kan offentlig upphandling utgöra en möjlighet för det offentliga att stimulera arbetsmarknaden och öka graden av sysselsättning i Sverige.