Obligatoriska frågor om våld och övergrepp – Ett sätt att stärka eller kränka?
Finns det folkhälso- och barnrättsliga skäl för att införa obligatoriska frågor om barns utsatthet för våld i hälsoundersökningar, socialtjänst, BUP och första linjen? Är det problematiskt att fokus ligger på upptäckt, handläggning, skydd och brott? Överskuggar det barns rätt till rehabilitering?
Utökad information om evenemangetBehöver debatten om våld mot barn handla mer om rehabilitering? De flesta barn som utsatts för våld eller övergrepp berättar visserligen för någon, men sällan för vuxna professionella. Vi behöver fråga, inte bara för att upptäcka och skydda utan också för att ge utsatta barn chans att prata med någon. Barn som är utsatta eller i risk, och deras familjer, bör få chans till upplysning kring hälsorisker vid våld och övergrepp och information om var stöd och rehabilitering finns att få. Socialstyrelsens vägledning (Att vilja se, vilja veta och att våga fråga, 2014) rekommenderar utbildning för personal, men inte obligatoriska frågor till alla. Elevhälsovården har hälsosamtal med alla elever, men där ingår varken information om hälsorisker med eller frågor om våldsutsatthet. I försök med obligatoriska frågor om våld har barn och föräldrar genomgående varit positiva, men personal har haft svårt att genomföra det som rutin. Är det möjligt att systematiskt ställa obligatoriska frågor om våld?
- Åsa Landberg, moderator, Stiftelsen Allmänna Barnhuset
- Li Melander, jurist, Barnombudsmannen
- Bengt Söderström, sakkunnig, Stiftelsen Allmänna Barnhuset
- Ellen Juntti, ledamot Justitieutskottet, (M)
- Linda Jonsson, universitetslektor, Barnafrid, Linköpings universitet