Den svåra konsten att jobba tillsammans - samverkan kring välfärd och arbetsmarknad.
Det finns grupper som behöver stöd från flera håll för att nå egen försörjning. Därför finns samordningsförbund där kommuner och myndigheter kan samverka kring enklare arbetsmodeller med individen i fokus. Ingen ska behöva fundera över vem som är huvudman. Det ska fungera sömlöst. Men hur går det?
Utökad information om evenemangetPå regeringens uppdrag utvärderar Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF) samordningsförbundens verksamhet och resultat. Två aktuella rapporter har presenterats under våren. I den första konstateras att det finns skäl att se över hur samverkan mellan myndigheterna kan förbättras: Hur är uppdraget att samverka formulerat i de statliga myndigheternas instruktioner? I den andra rapporten konstateras att samordningsförbunden gör skillnad för individer. I kommuner med samordningsförbund minskar andelen med sjukpenning – medan andelen med sjuk- och aktivitetsersättning ökar. Andelen män som lämnar Arbetsförmedlingen för arbete ökar i kommuner där det finns samordningsförbund. Vad innebär detta för kommuner och landsting? Vad innebär det för individen som behöver stöd från samverkande myndigheter?
- Ann-Christin Jans, projektledare, ISF/Inspektionen för socialförsäkringen
- Fredrik Johansson Tormod, forskare, ISF
- Leif Klingensjö, Sektionschef, SKL, Nationella Rådet
- Martin Jonasson, Områdeschef, Försäkringskassan, Nationella Rådet (ordf)
- Jenny Rehnman, Chef för avdelningen kunskapsstyrning för socialtjänsten, Socialstyrelsen, Nationella rådet
- Maria Kindahl, Direktör för Avdelningen Rehabilitering till arbete, Arbetsförmedlingen, Nationella rådet
- Margareta Lundberg Rodin, Moderator, Centrum för välfärdsstudier, Borås