Måste man gå på BUP för att få hjälp i skolan?
Den psykiska ohälsan har ökat bland barn och unga i Sverige. Trots att skollagen är tydlig med att alla barn ska få hjälp utifrån behov, så är det många föräldrar som tror att deras barn måste ha en diagnos och stöd från BUP för att få hjälp i skolan. Fungerar samverkan mellan BUP och elevhälsan?
Utökad information om evenemangetVad kan göras för att motverka att den psykiska ohälsan ökar bland barn och unga? På senare år har det varit mycket fokus på barns skolprestationer. Alla ska nå målen, annars är det ett misslyckande för skolan, för rektor, för läraren men framförallt för barnet självt. Är det rimligt att ha ett system där så många slås ut och ger upp redan som tonåringar? Elevhälsan har i uppdrag att arbeta förebyggande, men finns förutsättningar för det? Är skolan hälsofrämjande vad gäller den psykiska hälsan? Vilka förutsättningar finns för att stödja barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, ångest, depression eller annan psykisk ohälsa i skolan? Vilka vuxna kan barn och unga vända sig till när de inte mår bra? Finns det ett glapp mellan elevhälsans förebyggande uppdrag och BUPs sjukvårdande uppdrag? Hur fungerar ledning och styrning av dessa viktiga processer när det är olika huvudmän för BUP respektive elevhälsan? Är det rätt barn, i rätt skede som får tillgång till specialistvård?
- Maria Unenge Hallerbäck, vetenskaplig sekreterare, SFBUP
- Sara Lundqvist, ordförande, SFBUP
- Shiler Hussami, styrelseledamot, SFBUP
- Josef Milerad, ordförande, Skolläkarföreningen
- Sara Svanlund, 2:e vice ordförande, Lärarnas Riksförbund
- Bengt Eliasson, riksdagsledamot, Liberalerna
- Ingmarie Wieselgren, projektchef, uppdrag Psykisk hälsa, SKL
- Kajsa Ahlström, representant, Föreningen Tilia
- Jiang Millington, anhörig och riksdagskandidat, Barn i behov, Miljöpartiet
- Robert Fahlgren, 2:e vice ordförande, Lärarförbundet