Vem tar notan när akademiker återvänder till skolbänken?
Kompetensbrist är idag ett allvarligt hinder för tillväxt. Trots det ökade behovet av vidareutbildning och omskolning bär i praktiken individerna fortfarande störst ansvar för att denna blir av. Effektiva incitament saknas. Hur löser vi detta?
Utökad information om evenemangetDigitalisering och snabb teknisk utveckling ökar efterfrågan på nya kunskaper och allt fler inser att påfyllningen av kompetens under yrkeslivet behöver ta fastare former. Men vilka? Arbetsgivare behöver anställda med ny eller specifik kompetens och vill ha problemet löst omgående. Sveriges Ingenjörers rapport "Tid, pengar och samverkan" ger en annan bild. Kompetensutvecklingen för ingenjörer uteblir på grund av brist på intresse från arbetsgivaren eller beror på ingenjörens eget val och tidsbrist. Universitet och högskolor kan utbilda, och löser samhällets och näringslivets behov på lång sikt. Men hur löser vi de kortsiktiga behoven? Staten och politikerna har ökande förväntningar på arbetsmarknadens parter, men har ännu tagit få egna initiativ. Bra att det nu läggs mer resurser på grundutbildningen, men hur säkrar vi att yrkesverksamma förblir relevanta på arbetsmarknaden? Det är hög tid att reda ut vems ansvaret är för det livslånga lärandet. Och varifrån pengarna ska komma.
- Stefan Bengtsson, rektor och vd, Chalmers
- Maria Knutson Wedel, vicerektor för utbildning och livslångt lärande, Chalmers
- Ulrika Lindstrand, ordförande, Sveriges Ingenjörer
- Klas Wåhlberg, vd, Teknikföretagen
- Henrik Höjer, historiker och redaktör, Forskning & Framsteg
- Fredrik Christensson, riksdagsledamot, Centern
- Eva Krutmeijer, moderator